Vargtimmen (film)

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-05)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Vargtimmen
RegissörIngmar Bergman
ManusIngmar Bergman
SkådespelareMax von Sydow, Liv Ullmann, Ingrid Thulin, Erland Josephson, Gertrud Fridh, Georg Rydeberg, Naima Wifstrand, Bertil Anderberg, Ulf Johanson, Gudrun Brost, Mikael Rundquist med flera
OriginalmusikLars Johan Werle
FotografSven Nykvist
KlippningUlla Ryghe
ProduktionsbolagAB Svensk Filmindustri
DistributionStiftelsen Svenska Filminstitutet
Premiär
  • 19 februari 1968 (1968-02-19) (Stockholm, Sverige)
Speltid90 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb Elonet

Vargtimmen är en svensk dramaskräckfilm från 1968 i regi av Ingmar Bergman.

Man får följa den plågade målaren Johan Borg (Max von Sydow) och dennes hustru Alma (Liv Ullmann) vilka tampas med vad som verkar vara ett slags demoner (bland annat gestaltade av Erland Josephson, Georg Rydeberg och Naima Wifstrand). Som tittare är man emellertid aldrig helt säker över huruvida dessa demoner verkligen existerar eller om de bara är produkter av en sjuk människas fantasi. Ullmans roll i filmen var en bidragande faktor till att hon senare fick rollen som Kristina i Jan Troells Utvandrarna.[1]

Tematik

Här skildras, liksom i andra Bergmanfilmer, åter konstnärens roll men denna gång på ett mycket mer intensivt och desperat vis.

Liksom Persona är filmen ofta självrefererande och man påminns om att det är film. Vid textsekvenserna i början hör man Bergman tala med medarbetare under inspelningen och sen ge order om tagning precis då handlingen rullar igång. Filmen är dessutom upplagd som en dokumentär där någon gjort en film om en känd konstnärs försvinnande, baserat på intervjuer med hustrun och på konstnärens egna dagböcker.

Som så ofta hos Bergman ges inga svar. Konstnären brottas med sina bokstavliga demoner i en rad suggestiva och groteska scener och deras roll kan till stor del vara symbolisk.

Tillkomst

Filmen är ett av de två verk (det andra är Persona) som växte fram ur manuskriptet Människoätarna, vilket Ingmar Bergman arbetade med redan 1965.[2]

Källor

  1. ^ ”Utvandrarna - Kommentarer”. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=4865#comments. Läst 17 april 2019. 
  2. ^ https://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=4779#titles

Externa länkar

v  r
Ingmar Bergman
Filmer · Teaterproduktion · Radioteater · Böcker
Filmregi (ofta även manus)
1940-talet
Kris · Det regnar på vår kärlek · Skepp till Indialand · Musik i mörker · Hamnstad · Fängelse · Törst
1950-talet
1960-talet
Jungfrukällan · Djävulens öga · Såsom i en spegel · Nattvardsgästerna · Tystnaden · För att inte tala om alla dessa kvinnor · Daniel (Stimulantia) · Persona · Vargtimmen · Skammen · Riten · En passion · Fårödokument 1969
1970-talet
Senare
Filmmanus (andras regi)
Hets · Kvinna utan ansikte · Eva · Medan staden sover · Frånskild · Sista paret ut · Lustgården · Reservatet · Den goda viljan · Söndagsbarn · Enskilda samtal · Trolösa
TV-teater
Teatermanus
Litteratur
Laterna magica · Bilder
Relaterade ämnen
Familj
Erik Bergman (far) · Dag Bergman (bror) · Margareta Bergman (syster) · Eva Bergman (dotter) · Mats Bergman (son) · Anna Bergman (dotter) · Daniel Bergman (son) · Linn Ullmann (dotter)