Aruns Tarquinius

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Referenser behövs till aktuell forskning och inte bara till den antika romerska källan (2020-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Aruns Tarquinius var son till den siste kungen i Rom, Lucius Tarquinius Superbus.

Han dog 495 f.Kr., samma år som fadern, i strid mot faderns motståndare, Roms förste konsul, Lucius Junius Brutus.

Fadern hade förlorat kungamakten till följd av Aruns yngre brors, Sextus, våldtäkt av den kyska Lucretia. Ett adelsuppror under ledning av Lucius Junius Brutus utbröt i Rom till vilket den under Tarquinius befäl i fält stående hären anslöt sig 509 f. Kr.. Tarquinius måste tillsammans med sin hustru och Aruns gå i landsflykt till Cære i Etrurien

Fadern anföll sedan Rom med en här där Aruns ledde förtroppen. På romarnas sida leddes deras rytteri, som också tjänade som förtropp, av Brutus. De båda genomborrade varandra med sina lansar och båda sjönk döende ned ur sina sadlar.^[1]